När tjejerna i flicklandslaget fick wild card till Göteborg Masters på Lycke var man ju bara tvungen att titta. Jossans debut på Europatouren kan man ju inte missa. Det är ju sånt här vi tränar för.

Som tränare är det väldigt intressant att få se de spelare som man tränar med i olika sammanhang. Hur hanterar man olika typer av situationer? Hur reagerar man på olika saker? Vilka beslut tas på banan? Håller tekniken även under tävling? Att följa en spelare som åskådare är då ovärderligt. Jag tar varje chans jag får att följa spelarna på tävling. Det gör träningen oerhört mycket effektivare, då det är klart större chans att vi tränar på rätt saker. Dessutom består golf av många andra faktorer än att slå bra slag, vilket är lätt att träna på. Man måste också kunna ta bra beslut, läsa greener, beräkna vind osv. Och hur skulle jag som tränare kunna veta vad varje spelare behöver träna på om jag aldrig ser dem in action.

Jossan uppträdde lika lugnt och proffsigt som vanligt. Resultatet 73-74 räckte inte till för att klara cutten, men det är ingen tvekan om att spelet räcker för att tävla på den här nivån. Hon slår längre än de flesta även på LET, men när inte birdie-puttarna vill ramla i är det svårt att gå under par. Tävlingen var en bra avstämning för att se hur spelet står sig. Och målbilden av vad som krävs framöver är lite klarare, även om det finns tydligare och kanske bättre förebilder i damlandslaget.

Banan var oerhört lätt uppsatt. Hålen är relativt korta och flaggorna satt väldigt kort och enkelt. Något som kan tyckas märkligt när Lycke har oerhört fina greenområden med möjlighet att hitta flera svåra flaggplaceringar. Det hade nog inte varit fel att spela några av hålen från gul tee heller. Som åskådare vill man gärna se hur tjejerna hanterar de svåra närspelsslagen, men på den här banan var det greenträff och birdies som gällde.

Jossan värmer upp. Laura Davies (längst bort) slår iväg tre bollar innan hon stressar iväg till första tee. Laura är aningen större än Jossan.

av Fredrik Wetterstrand