Dagarna efter mötet med Annika och hennes tränare var schemat fortsatt fullspäckat. Spel på coola banor,  college-besök och ett oväntat möte med Arnold Palmer. Sämre kan man ha det.

Annika hade ordnat spel på Bella Collina. Kanske den häftigaste golfanläggning jag sett, särskilt träningsområdena. Tänk dig en grästee helt utan uppslagna torvor och med perfekt turf. Tänk dig 4 st riktiga greener med tillhörande bunkrar och avrinningsytor. Tänk dig golfbollar upplagda i pyramider och en laserkikare på varje utslagsplats. Tänk dig en perfekt putting green. Och tänk dig att du är här helt ensam hela dagen. Det är Bella Collina.

Ett läckert golfhål? Nej, rangen på Bella Collina.

Jossan och Niclas spelade grym golf och gick runt par på banan som är 6400 resp 7000 meter. Efter rundan kunde de inte låta bli att tillbringa några extra timmar på träningsområdet. Jag förstår dem.

Dagen efter var det återigen dags för besök på ett college; University of Central Florida. Efter en rundvisning på skolan fick Jossan och Niclas spela match med några av spelarnas från skolans lag. De imponerade inte särskilt på oss och inte banan heller. Bortskämda hade vi kanske blivit. Skolan var ändå trevlig och de hade tillgång till ett flertal banor och fina träningsmöjligheter.

Den avslutande dagen tillbringades på klassiska Bay Hill. Bara någon vecka tidigare hade PGA-touren varit här, så vi kunde knappast klaga på banans skick. Läckert var också att titta runt i det enorma klubbhuset, som var fyllt av bilder och pokaler från Arnold Palmers storhetstid.

Jossan puttar på Bay Hill

Efter lunchen passade vi på att träna puttning ett par timmar på de fina greenerna. Vi visste ju att det skulle dröja lång tid innan vi har liknande greener hemma i Sverige. Som en häftig avslutning på vår resa dök Arnold Palmer upp vid greenen. Niclas som inte skäms för sig såg förstås till att vi fick ta några bilder. Men av någon anledning glömde vi bort att ta autografer.

av Fredrik Wetterstrand