Varje dag börjar med fysträning. Sjukgymnasten K-G Nissén får ingen sovmorgon, utan börjar dagen med ett “kom igång”-pass med killarna. Redan innan solen gått upp är de klara. Ett ytterligare, men tuffare fyspass, genomförs varje kväll.

Efter morgonfysen är det 9 hål spel med olika typer av spelövningar. Efter lunch är det ytterligare golfträning. Närspel, wedgar och puttning. Antingen i form av tester, t ex 8-bollsövningen och 36:an, eller övningar (se nedan). Driving rangen används inte på hela veckan, mer än för uppvärmning inför spel på banan. Slag kan man ju lika gärna träna hemma.

Efter kvällsfysen är det middag, som vi turas om att laga, och därefter teori, samtal om dagen och genomgång av nästa dag. Ingen lär ha svårt att somna efter sådana dagar.

De tester som genomförs är 8-boll närspel, 8-boll puttning, 8-boll wedge och 36:an (kortputtningstest). Dessa genomförs första och sista dagen på lägret. Jag imponeras enormt av killarnas närspel. Sista dagen är det tre killar som har över 90 poäng i 8-boll närspel. Victor Tärnström drar ihop 94 poäng, vilket kan vara världsrekordet! Banan var tufft uppsatt så nu vet ni juniorer hemma i Sverige var ribban ligger för att bli landslagsspelare!

Varje dag har ett tema som kretsar kring mental tuffhet. Det budskap som förmedlas är att det krävs stor mental ansträning för att träningen ska ge maximal effekt. Att bli riktigt bra på golf kräver att hjärnan är med i jobbet. Du kan läsa mer om bakgrunden till detta tema här.

Dag 1 - Beslutsfattande
Spel 9 hål. Uppgift att mäta alla slaglängder. Dels för att få bättre koll på det, för att minimera antalet felbeslut i framtiden, dels för att bli bättre på att skilja mellan utförande och beslutsfattande. Ju bättre man är på det, desto tydligare feedback kan man ge sig själv, vilket förbättrar inlärningen. Efter ett slag ska man kunna säga till sig själv att “jag skulle slå 138 meter, men slog 130. Anledningen till det var…”, t ex att jag inte träffade rent, underskattade motvinden osv.

Övningar.
Ta ett närspelsläge. Skaffa dig vetskap om förutsättningarna genom att studera vind, greenens hårdhet, grain, lutning, bollens läge osv. Bestäm dig för hur du ska slå slaget för att komma så nära hål som möjligt. Markera landningspunkten med en peg. Ställ en siktlinje mitt i linjen ca 3 meter framför bollen. Hur högt upp på siktpinnen kommer bollen att passera? Utför slaget så som du bestämt.

Denna övning fyller många funktioner. Den förbättrar visualiseringsförmågan, tydliggör om beslutet eller utförandet är problemet, tydliggör hur mycket olika faktorer påverkar bollen, vilken typ av slag som är bäst från olika lägen mm.

Vi genomför också några greenar från wedgekampen, som har med beslutsfattande att göra.

Dag 2 - Koncentration
Spel 9 hål. Uppgiften inför varje slag är att bestämma sig för ett tydligt mål och därefter peka på det innan man slår. Samtidigt som man pekar ska man säga “dit ska jag”, antingen högt eller tyst för sig själv. Syftet är att stärka fokus på målet och att tydligt berätta för sig själv vad som ska utföras.

Övningar.
Slå 8 bollar från 1.5 meter från olika riktning (cirkel runt hålet). Sänk så många som du kan. Räkna antalet.
Slå samma puttar en gång till. Denna gång har du 30 sekunder på dig att sänka alla. Flera av spelarna sänker fler puttar när de bara har 30 sek på sig.

Därefter genomförs fler övningar på temat koncentration, rutiner och reagera på målet.

Dag 3 - Att hantera tvekan
Spel 9 hål. Drive & wedge-övningen genomförs med en ytterligare svårighetsgrad. På varje hål har en gräns markerats på en sida av flaggan, 3 meter från hål. Man får 1 plikt om man hamnar på fel sida av repet. Tanken är att ställa till ett mentalt dilemma. “Jag vill slå bollen ända upp till flaggan för att göra birdie, men slår jag förbi flaggan får jag plikt.”

Övningar.
Gå en slalombana med hinder….och blunda. Syftet är att uppleva känslan av obehag och tvekan samt att hitta en metod att hantera det och att våga köra järnet trots att man är rädd.

Jaga och jagas. En närspelstävling som tvingar spelarna att hantera en mängd mentala svårigheter. Kommer att beskrivas senare här på hemsidan.

Wedgekampen. Shoot-out. Rep läggs ut på greenen och bildar ett hörn. Se bild nedan. Målet är att komma så nära insidan på hörnet som möjligt. Alla som hamnar på utsidan åker ut och den som är längst från hörnet på insidan åker också ut. Till slut är bara en kvar. Syftet är att ställas inför mentala dilemman. Att våga gå för något där ett slag som är på fel sida gränsen får katastrofal konsekvens. Istället för att bara ha ett mål som man ska komma nära så har vi ett mål, men också en tydlig gräns som man ska akta sig för.

Vi avslutar med närspelsmatcher där det är tillåtet med psykningar. Syftet är att få motståndaren att tveka och tvingas hantera denna tvekan och sin koncentration.

Dag 4 - Helhet och effektiv träning
Spel 9 hål. Alla har fått en hemlig uppgift och tror att det enbart är en själv som fått denna uppgift för att psyka de andra, t ex att spela extremt snabbt, vara väldigt positiv osv. Vår tanke är istället att få spelarna att gå utanför sina vanliga ramar och få testa ett nytt sätt att bete sig.

Övningar.
Wetterstrands Birdie-test. Ett test som bygger på drives, wedgar och korta puttar. Beskrivning av detta test kommer senare.
Wedgekampen avgörs med grenar som bygger på beslutsfattande, teknisk kontroll mm.

Vi diskuterar också vad som krävs för att en övning ska vara effektiv. Du kan läsa mer om det här.

Genom en blandning av teori, spelövningar och golfövningar hoppas jag att spelarna har fått med sig både kunskap och nya övningar, som gör att deras träning höjs ytterligare ett snäpp i framtiden. Jag hoppas också att det blivit tydligt att en golfprestation består av bra slag, men också av bra beslut. Och att båda dessa saker behöver tränas.

Jag imponeras stort av de här spelarnas nivå i närspel och wedgar. Jag förstår varför just dessa killar tillhör landslaget. Fd europatour-spelaren Olle Karlsson kommer på besök under en dag och även han upplever att killarna är extremt bra på närspel. Då ska ändå tilläggas att Olle varit den bästa bunkerspelaren på europatouren under flera år och vet vad ett bra närspel innebär.

Jag imponeras särskilt av några av killarnas wedge-spel. Alla i gänget kan slå bra wedgar. De har bra längdkontroll och kan slå flera olika typer av wedgar. Men några är dessutom extremt bra på att välja rätt typ av slag vid rätt tillfälle ute på banan. De gör det enkelt när det går och de utnyttjar lutningar och sin spinn på ett perfekt sätt för att komma så nära som möjligt och för att skaffa sig marginaler. Häftigt att se.

Tack Rickard, K-G och killarna för en lärorik vecka!

Klicka här för en utskriftsvänlig version av denna text och exempel på scorekort.

Material
Scorekort för utslag- och wedgetest på banan. Gör ett scorekort enligt exemplet ovan så att det passar den bana ni ska spela. Kolla så att de går att hitta ett wedge-läge på de avstånd som anges.

Förberedelser
För att spelarna ska spela in mot greenerna från rätt avstånd kan man antingen åka ut på banan och markera dessa lägen i förväg. Alternativet är att varje boll har en avståndskikare. Var noga med förklara hur testet går till. Grundinstruktion finns även på scorekortet. Uppmana alla att använda den utslagsklubba de hade valt i vanliga fall.

Tillvägagångssätt
Varje spelare kommer att få tre olika scorer. En score för utslag, en för wedgespel och en för par-3.

På varje par 4 och 5 väljer spelaren vilken sida av fairway som ska träffas. Efter utslagen får man en poäng som motsvarar vad ett sådant utslag i genomsnitt kostar i förhållande till par. Se bild nedan. Man får -0,1 om man träffar vald sida av fairway och +poäng beroende på hur stor missen är. Den totala scoren efter 18 hål visar hur mycket man förlorar (eller tjänar) från tee, i förhållande till par, under 18 hål.

Efter utslaget plockar man upp bollen och går till det avstånd för wedge-inspelet som står på scorekortet. Därifrån spelar man bollen i hål. Antalet slag noteras. Den totala scoren visar hur bra man hade scorat ifall man träffat alla fairways och utslagen varit så långa att man hade haft wedgar in mot alla greener.

Par 3-hålen spelas som vanligt. Scoren på dessa hål summeras separat.

Efterarbete
Diskutera taktik för utslag. Att det är dyrt att missa. Diskutera värdet av att ”limma” wedgar. Hur många wedgar hamnade inom 2 meter? De bästa spelarna i världen sätter nästan 50% inom 2 meter.

Om man vill bli bättre på golf måste man träna. Den övergripande principen är att ju mer man tränar, desto bättre blir man. Men det finns faktorer som hindrar oss från att träna och att få ut maximal effekt av träningen. Tidsbrist och ovilja till mental ansträngning är de viktigaste hindren.

Inlärning
Golfträningen syftar till att skapa inlärning. Vi kan spela bättre golf utan att det skett någon inlärning, t ex genom fysträning eller bättre klubbor. Men ur ett golfträningsperspektiv måste det ske inlärning. Annars blir vi inte bättre. Inlärning är en process som sker i vår hjärna. Den kan innebära flera saker, t ex mer konsekvent teknik, bättre anpassningsförmåga till olika lägen, bättre beslutsfattande, bättre hantering av stressfyllda situationer osv.

För att skapa inlärning behöver vi därför få något att hända i hjärnan. Vi måste tillföra något eller ändra något. Det kan handla om att tillföra erfarenhet och kunskap, t ex kunskap om vindens påverkan på slaglängd. Men det kan också handla om att skapa en koppling mellan det jag gör (tekniken) och det som händer med bollen, t ex när jag träffar bollen mer utifrån blir det mer spinn och bollen stannar snabbare på greenen. Det kan även handla om att skapa en koppling mellan bollens läge och det som händer med bollen, t ex när bollen ligger i högre gräs blir det mindre spinn och den rullar längre. Med det menar jag inte bara att det är viktigt att få en grundförståelse för själva principerna. Om man vill bli riktigt bra gäller det att förstå exakt hur bollens läge kommer att påverka t ex spinn; att se skillnad på motgräs och motgräs. Lika viktigt är det att veta vilken inverkan tekniken har och hur den ska anpassas till läget. Det duger inte att göra missberäkningar som leder till att bollen hamnar mer än två meter ifrån hålet om man slår från 30 meter om vi vill konkurrera med de bästa.

Allt det vi kan göra för att få ett så bra resultat som möjligt styrs från hjärnan. Det är i hjärnan vi skapar ett minne för olika situationer. Utifrån den kunskapen tolkar vi det läge bollen har och försöker beräkna hur de olika faktorerna i omgivningen kommer att påverka bollen. Vi funderar över vinden, lutningar, avstånd, bollens läge, greenens snabbhet osv. Mentala processer som minne, problemlösning, visualisering mm är mycket viktiga i denna analys.

Beslutsfattande
Utifrån bollens läge och övriga förutsättningar tar vi ett beslut om vad vi ska göra för att få bollen att bete sig som vi vill. Vilken klubba? Vilken teknik? Vilken kraft? Vilken skruv? Vilken höjd? Hur brant infallsvinkel? Hur mycket forward press? Osv. Många av dessa beslut tas på ett omedvetet plan. T ex en erfaren spelare tänker inte på att han justerar kroppens tyngdpunkt i nerförsbacke. Oavsett om beslutet är medvetet eller omedvetet är det i allra högsta grad en viktig mental process.

Programmering
Innan vi slår bollen genomgår vi ytterligare en viktig mental process, den så kallade programmeringsfasen. Genom att vi visualiserar, provsvingar och fokuserar förbereds hjärnan på att skicka ut rätt signaler till musklerna. Musklerna arbetar aldrig utan att hjärnan har bestämt att de ska arbeta. Tekniken styrs alltid från hjärnan. Även om de flesta av våra rörelser styrs på en omedveten nivå är det ändå hjärnan som sätter igång programmet. Det är av stor betydelse att programmeringen är tydlig och konkret. Exakt vad vill du att bollen ska göra? Ju tydligare programmering, desto större chans att du och bollen gör det du vill. Tankar som ”ditåt”, ”svinga lugnt”, ”mot greenen”, ”fade”, ”sätt handlederna tidigt” är inte tydliga. Däremot är det tydligt att bestämma ett exakt mål och en exakt bollbana. Om beslutet är tydligt är det också större chans att hitta ”rätt känsla för slaget” och att du kommer att programmera in den rörelse som är bäst anpassad till läget.

Det finns några faktorer som hindrar oss från att göra en tydlig och bra programmering. Det största hindret är tvekan eller rädsla för eventuella konsekvenser av missade slag. Tvekan kan uppstå när vi inte vet vad som kommer att hända med bollen. Antingen för att vi inte vet tillräckligt mycket om förutsättningarna (ex hur långt det är till hålet eller hur snabb greenen är) eller för att vi inte vet om vår egen förmåga räcker (t ex kan jag träffa fairway här? Vad händer om jag missar?). Flera bakomliggande psykologiska faktorer påverkar detta, t ex självförtroende, stresshantering och koncentration.

Eftersom en golfsving är en så snabb rörelse programmeras hela rörelsen i förväg. Vi har små eller inga möjligheter att justera svingen under tiden den utförs. Av det skälet är programmeringen enormt viktig. Vad som kommer att hända med bollen är till stor del redan avgjort innan svingen startar.

Trigger
Golf är en så kallad closed skill (sluten färdighet). Det innebär att vi själva väljer exakt när vi ska utföra slaget. Samtidigt som detta ger oss god tid för beslutsfattande och programmering (till skillnad från t ex fotbollsspelare), kan det innebära ett problem. Nämligen att vi kan ta för stor medveten kontroll över rörelsen. De flesta rörelser, i synnerhet automatiserade rörelser, utförs bäst och med störst precision när vi inte styr dem medvetet. I snabba idrotter där man behöver reagera på motståndare, t ex bordtennis, hinner man aldrig ta medveten kontroll över tekniken. Ändå har spelarna en häpnadsväckande precision. Många golfspelare upplever det som att slagen ofta går bättre när man bara går fram och slår till bollen. Man bara tittar på målet och slår. En kombination mellan väl genomtänkta beslut , tydlig programmering och att bara gå fram till bollen och slå, borde vara ett bra koncept. De flesta bra spelare använder en s k trigger för att få svingen att starta som en reaktion istället för som en medveten handling. En trigger kan bestå av en lätt forward press, en sista blick mot målet, ett andetag eller liknande.

Utförande
Kroppen kommer att utföra den sving som vi programmerat in, under förutsättning att vi inte stör den t ex med negativa tankar. Givetvis finns också fysiska begränsningar som gör att vi inte kan svinga eller slå exakt som vi vill. Bristande träning och inlärning gör också att vi inte klara av att få bollen att göra det vi vill hela tiden.

Feedback
Efter ett slag får vi massor av information. Vi känner vad vi gjorde och ser vad som hände. Vi hör ljudet av träffen och kanske även av bollen som landar. Allt detta ger upphov till tankar. Gjorde jag som jag tänkte? Betedde sig bollen som jag trodde? Detta utgör basen för all inlärning. Utan feedback lär vi oss ingenting, för vi skulle aldrig få veta vilken effekt vår rörelse fick eller om våra beslut var kloka. Ju bättre förberedelse och ju tydligare beslut vi tagit, desto tydligare kommer också feedbacken att bli. Om vi vet hur hård greenen är, då får vi också större förståelse för varför bollen beter sig som den gör när den landar. Och med den kunskapen får vi också mer erfarenhet inför framtiden. Om vi tagit ett tydligt beslut om t ex hur bollen ska falla på greenen, då blir det också mer intressant att se om bollen kommer att bete sig som vi trodde. Du kommer att titta noggrannare på hur bollen beter sig och kommer på ett tydligare sätt kunna lära dig något av det slag du slog. Kopplingen mellan det du trodde och det som faktiskt hände kommer att öka din erfarenhet. Att slå slag med full vetskap om förutsättningarna bör vara eftersträvansvärt (avstånd, vind, underlag, greenens hårdhet osv). Annars vet vi inte exakt vad feedbacken betyder.

Vetskap om förutsättningar + tydligt beslut + bra programmering = Tydlig feedback och maximal inlärning

Vad behöver vi träna på?

Med ovanstående i åtanke är det lätt att inse att det finns många saker att träna på. Vi behöver förbättra förmågan att förutse vad som kommer att hända med bollen (ex vindens påverkan). Vi behöver förbättra kontrollen över orsak och verkan (t ex infallsvinkel-motgräs-hård green-spinn). Vi behöver också träna på att ta korrekta beslut och att lita på dem till 100% utan att tveka. Dessutom behöver vi kunna sätta igång svingen med hjälp av en trigger. Och målet är att vi ska kunna hantera allt detta under hög mental belastning, t ex nervositet, hög puls, publik och i dåligt väder mm. Dessutom kan vi bli bättre på att ta till oss den feedback som varje slag ger.

Gemensamt för alla dessa träningsmoment är att de kräver hög mental ansträngning. Det är mentalt mycket jobbigare att visualisera varje slag och att ta ut exakta mål, än att bara stå och slå bollar. Det är mentalt mycket jobbigare att gå upp och trampa på greenen och läsa linjen innan man slår ett bunkerslag, än att bara stå och träna bollträff.

Den som väljer att inte träna på alla dessa moment väljer samtidigt att begränsa sin utveckling. För att nå riktigt långt behöver man behärska alla momenten på en hög nivå. Å andra sidan, den som väljer att träna med hög mental ansträngning kommer också att få en fördel jämfört med alla andra. Fortfarande finns det mängder av spelare, även i världseliten, som inte utnyttjar sin träningstid effektivt ur ett inlärningsperspektiv.

Kan jag slå en ny boll om jag misstänker att min boll hamnat i ett läge där jag vill förklara den ospelbar innan jag börjar leta (för att spara tid och slippa gå tillbaka)? Är det då fel att kalla den provisorisk? Jag räknar naturligtvis med ett slags plikt.

Svar:

Antingen slår man en provisorisk boll eller så slår man en ny boll. Den provisoriska slår man för att spara tid när en boll kan vara förlorad. Man slipper gå tillbaka till föregående plats ifall man inte hittar den ursprungliga bollen. Om man hittar den ursprungliga bollen kan man inte fortsätta med den provisoriska.

Om man inte säger att den nya bollen är provisorisk, då är den automatiskt en ny boll i spel. Oavsett om du hittar den ursprungliga bollen eller inte är den nya bollen i spel (med ett slags plikt). Den ursprungliga bollen betraktas enligt reglerna som förlorad. Du kan alltså inte använda den ursprungliga bollen även om du hittar den.

Om du förklarar en boll ospelbar (ett plikt) kan du fortsätta spelet på tre sätt:
- Droppa inom två klubblängder från bollen
- Droppa på flagglinjen
- Spela från föregående plats

I de flesta fall är det bäst att droppa inom två klubblängder eller möjligen från flagglinjen. Dessa möjligheter bör man rent taktiskt kolla först. I vissa lägen är dock dessa två alternativ inte bra. Då återstår endast att spela från föregående plats (gå tillbaka).

Du kan slå en ny boll direkt, så som du beskriver, men då har du inte använt regeln för ospelbar boll. Man kan inte förklara en boll ospelbar om man inte har hittat den. Du har helt enkelt slagit en ny boll och måste använda den. Den ursprungliga bollen är då enligt reglerna förlorad.

Om du istället väljer att slå en provisorisk boll måste du fortsätta spelet med den ursprungliga bollen ifall du hittar den. Och om du hittar den kan du förklara den ospelbar och förfara enligt något av de tre ovanstående alternativen. Även om du väljer det tredje alternativet (föregående plats) kan du inte använda en eventuell provisorisk boll.

Även om man fick göra så som du skriver i frågan är det sällsynt att man får ett läge då det vore smart. Man skulle ju behöva veta att de två första alternativen för droppning är uteslutna, utan att gå fram och titta på läget.

Alltså, om du tror att du kanske inte kommer att hitta bollen, slå en provisorisk. Om du sedan hittar din boll i ett ospelbart läge, välj något av de tre alternativen (oftast två klubblängder). Om du mot förmodan måste välja föregående plats får du dessvärre gå tillbaka igen.

Annika hade ordnat spel på Bella Collina. Kanske den häftigaste golfanläggning jag sett, särskilt träningsområdena. Tänk dig en grästee helt utan uppslagna torvor och med perfekt turf. Tänk dig 4 st riktiga greener med tillhörande bunkrar och avrinningsytor. Tänk dig golfbollar upplagda i pyramider och en laserkikare på varje utslagsplats. Tänk dig en perfekt putting green. Och tänk dig att du är här helt ensam hela dagen. Det är Bella Collina.

Ett läckert golfhål? Nej, rangen på Bella Collina.

Jossan och Niclas spelade grym golf och gick runt par på banan som är 6400 resp 7000 meter. Efter rundan kunde de inte låta bli att tillbringa några extra timmar på träningsområdet. Jag förstår dem.

Dagen efter var det återigen dags för besök på ett college; University of Central Florida. Efter en rundvisning på skolan fick Jossan och Niclas spela match med några av spelarnas från skolans lag. De imponerade inte särskilt på oss och inte banan heller. Bortskämda hade vi kanske blivit. Skolan var ändå trevlig och de hade tillgång till ett flertal banor och fina träningsmöjligheter.

Den avslutande dagen tillbringades på klassiska Bay Hill. Bara någon vecka tidigare hade PGA-touren varit här, så vi kunde knappast klaga på banans skick. Läckert var också att titta runt i det enorma klubbhuset, som var fyllt av bilder och pokaler från Arnold Palmers storhetstid.

Jossan puttar på Bay Hill

Efter lunchen passade vi på att träna puttning ett par timmar på de fina greenerna. Vi visste ju att det skulle dröja lång tid innan vi har liknande greener hemma i Sverige. Som en häftig avslutning på vår resa dök Arnold Palmer upp vid greenen. Niclas som inte skäms för sig såg förstås till att vi fick ta några bilder. Men av någon anledning glömde vi bort att ta autografer.

På baksidan av rangen på Ginn Reunion Resort finns Annika Academy. Här finns en fin liten byggnad med två svingstudios för teknikträning och custom fitting, ett rejält gym, där Annikas fystränare Kai Fusser tar emot för privatlektioner. Annikas gamla tränare Henri Reis samt syrran Charlotta ger lektioner och håller i kurser. Flera av de amerikanska college-tjejerna tränar med Henri och Kai. I byggnaden finns givetvis också massor av Annikas troféer och mängder av bilder. Ett litet Annika-museum kan man säga. Mycket trevligt, fräscht och ombonat.

Träningsområdet är jättefint. Driving rangen har uppbyggda greener och massor av mål. Det finns två pitchgreener med bunkrar samt en putting green. Det enda man möjligen kan sakna är att kunna träna längre wedgar på ett perfekt sätt.

Träff med Kai Fusser

Efter en liten rundtur på området träffar vi Kai Fusser. Jossan och Niclas får sig en genomkörare, men framför allt berättar Kai om sin träningsfilosofi för golfspelare. Det som väcker intresset mest är att inte tycker att golfspelare bör lägga tid på ren konditionsträning. Han förordar istället ett 4-minuterspass i intervaller. 20 sek långsamt, 10 sek max, 20 sek långsamt, 10 sek max osv. När man är riktigt vältränad kan man öka till 20-20-20. Han menar att det är viktigt att träna på att jobba i maximal fart och att bli explosiv. Det är också viktigt att kunna koppla på och koppla av muskulaturen. Visst kan det vara bra med bra syreupptagningsförmåga, men inte på bekostnad av ovanstående och dessutom finns det viktigare saker att ägna tiden åt. Att bli trött i slutet av en runda har mer med kost och vätska att göra än brist på kondition. Om du är mer intresserad av referenser Kais teorier kring konditionsträning - kontakta mig så kan jag maila referenser till forskningsartiklar som förklarar närmare.

Han pratar också om löpband och menar att de som rullar av sig själva inte är bra. Då gäller det bara att hänga med i tempot. Det är bättre att själv sätta fart. (Propell is better then keep up).

I övrigt bygger hans träningsfilsofi på core-övningar och kroppshållning. Allt ska ske med bålstabilitet och balans.

När man klarar 8-9 reps, öka vikt.

Det är viktigt att vara stark i hela rörelseomfånget. Streching är han inte förtjust i. Då blir man rörlig och kan ta ut rörelsen i ett område där man inte är stark och stabil. Jag tolkar det som att han förordar att man öka sin rörlighet genom att man tar ut styrkeövningarna i hela sitt omfång.

1. Learning the movement
2. Adding balance or adding weight
3. Add speed

Han nämner också att många tjejer borde lära sig att piska, dvs träna rörelsekedja och bli medvetna om snärteffekten.

Träff med Annika

Annika var mycket lugn, öppen och trevlig. Hon berättade att detta var den enda dagen hon var hemma. Hon kom precis från en resa och skulle iväg igen imorgon. Med det i åtanke får man säga att hon är grymt proffsig. Hon berättade jättemycket om sig själv och sin karriär, hon svarade på frågor och hon stannade till och med längre hos oss än vad schemat sade.

Det är omöjligt att återge allt hon berättade, men jag tog till mig några saker som hon berättade om sig själv: (ur mitt minne, ej citat)

- Jag bestämde mig för att bli bäst på alla delar (statistik). Då skulle ingen kunna slå mig. På det sättet behövde jag inte bry mig om de andra. Jag fokuserade bara på det jag själv gjorde. Jag funderade inte på att bli världsetta. Jag funderade på hur bra jag kunde bli på varje del. Jag blev inte bäst på alla delar, men det räckte långt ändå.
-Jag besökte aldrig mitt college innan jag började där och jag kom aldrig överens med min coach. Men jag hade bestämt mig för vad mitt mål var och hur jag skulle dit. Då spelade det ingen roll att coachen och jag inte funkade ihop. Jag körde mitt eget race.
-Jag tror att det är viktigt att få saker att blir rutin. Jag har alltid samma rutin inför slag. Ett slag i taget; fairway, green, putt, fairway, green, putt osv. Det låter säkert tråkigt, men det enda sättet att bli konsekvent. En trygghet som gör att inte nervositeten blir för stor och får en att fungera under press.
-Tränade wedgar genom att slå bollar till caddien som hade baseboll-handske. Använde walkie-talkie för att hela tiden få feedback på slaglängd. Sade också att hon inte använde klockmetoden för att få rätt distans.

Träff med Henri Reis

Jossan och Niclas valde att först diskutera greenläsning och grain. Därefter att slå wedgar. Vi fick en del tips och träningsmetoder. Vi kom inte in på någon specifik filosofi som han har har rent tekniskt. Tror att Henri framför allt utgår från individen och därifrån är oerhört bra på att hitta på övningar som skapar rätt bollflykt. Varje gång jag sett honom i action använder han implicit instruktion istället för att prata om svingplan eller positioner. Små enkla övningar som får bollen eller klubban att göra rätt sak, utan att få spelaren att fokusera på rörelsen i sig, t ex att träna wedgar från hög peg för att inte slå för brant ner på bollen. Imponerande och effektivt. Det krävs mycket erfarenhet och kunskap får att instruera så. Därefter fixade Henri starttid på Reunion och följde även med ett par hål och kollade. Han verkar älska golf och hade säkert hängt med hela rundan om han haft tid.

En suverän dag med otroligt fint bemötande. Både Annika och Henri sade att närspel och wedgar är det mest avgörande på touren. De blev väldigt glada när både Jossan och Niclas framför allt hade frågor om wedgar och greenläsning. Och de gillade att landslagens verksamhet är mer inriktad på närspel och wedgar idag än tidigare.

Parallellt med fairway går en enkel elledning på stolpar. Träff på stolpe - spela bollen som den ligger. MEN träff på elledningen, tråden, skall då slaget slås om? Om från tee nytt slag från tee, ingen penalty?

Svar:

Beträffande elledningar gäller lokal regel. Det kan alltså vara olika från bana till bana. Det vanligaste är dock att det är precis som du säger.
Träffa stolpen = spela bollen där den ligger, dvs precis som att träffa ett träd.
Träffa ledningen = man måste spela om slaget utan plikt. Man kan inte välja att spela bollen som den ligger.

Lokala regler kan oftast läsas på scorekortet.

Dagen bestod av en guidad tur på skolan. Vi fick besöka de olika träningsanläggningarna och träffa de personer som var viktiga för golfspelarna. En välplanerad dag som gav ett proffsigt intryck.

Förutom att vi fick träffa coacher för dam- och herrlag fick vi träffa fystränare, kostrådgivaren, studievägledare och assisterande coacher.

Skolan är mycket stolt över sin idrott. I synnerhet fotbollslaget som drar 90 000 åskådare per match. De visade sina fina anläggningar för fotboll, basket osv. Faktum är att mycket av den guidade turen bestod av att titta på detta. Först i slutet av dagen fick vi se golfbanan och träningsanläggningen. En lite märklig prioritering.

Den fysträningsanläggning som golfspelarna använder var inte särskilt imponerande. Vi har liknande eller t o m något större både i Ljungbyhed och i Halmstad, säkert på många andra ställen också. Man tränar fys 3-4 gånger i veckan och alltid i grupp, men individuellt i gruppen. Träningen verkar likna den som genomförs i Sverige på många håll, dvs den bygger på TPI och screening. Jag uppfattar det inte som att vi ligger efter på det här området, snarare tvärtom.

Träningsanläggningen var bra, ungefär som på de bästa ställena i Sverige. En puttinggreen, två pitchgreener med bunkrar och en chipping-green. Det är svårt att träna wedgar över 70 meter på ett bra sätt. Rangen var fin med två rejäla tees och mycket mål och små kullar. I studion fanns V1, kameror från tre håll, SAM Putt Lab, men inte Trackman eller Flightscope. Fina träningsbollar. Man kunde välja mellan Titleist och Taylor Made. Banan var medellång med bra och utvecklande greenområden. Det mest imponerande var att skolan äger banan. Man tar emot gäster, men träningsområdena får endast användas av skolans lag. Banan ligger på nära avstånd till boende och skola. Man behöver alltså inte bil för att klara sig här.

Coacherna är mycket trevliga mot oss. Fokus ligger på att visa vilka framgångar de haft tidigare, hur de är rankade, vilka nuvarande tourspelare som gått där (bl a Villegas) osv. De lägger även stor vikt vid hur bra fotbollslag de har, vilket är viktigt även för golfarna ur en ekonomisk synvinkel, då fotbollen drar in pengarna till skolan. Eftersom scholarship ska delas ut jämnt mellan könen innebär fotbollslaget , som ju enbart är killar, att man behöver fler tjejer till skolan. Därmed finns det fler scholarship för golftjejer än för golfkillar. Överlag pratar man mycket om resultat och även softbollslagets ranking nämns flera gånger.

I övrigt blir jag inte särskilt imponerad av hur träningen ser ut. Man använder rondanalyser som utgångspunkt och diskuterar kravprofiler. Vi i Sverige har kommit klart längre på den fronten redan bland yngre spelare. Vi har bättre analysverktyg och större förståelse för hela spelet. De nämner kost som en viktig faktor och belyser med exempel som våra landslagsspelare kunde redan på högstadiet. De använder mentala tester som utgångspunkt för mental träning. I ett lag med så få spelare och så många resurspersoner runt laget är det märkligt att man inte använder samtal, observationer och intervjuer som viktigare verktyg än tester. Jag får känslan att man använder mentala tester för att på ett enkelt sätt fånga in ett område som man inte egentligen behärskar.

Dagen efter träffar vi Annika, som uppriktigt sade att ”åk hit för vädret och greenerna. Bestäm dig tydligt för vad du vill uppnå med åren här. Då blir det lättare att strunta i coacherna och köra sitt eget race. Jag kom aldrig överens med min coach.” Hon berättade också att hon hamnade på college i Arizona av en slump och att hon aldrig besökte skolan innan, men att det inte gjorde något då hon hade en egen tydlig plan för vad hon ville uppnå.

Min egen reflektion är att alla skolor är ganska lika. De har bra förutsättningar för träning. De har hyfsade banor. Spelarna får bra hjälp med skolan och utrustning. Faciliteter för fysträning är tillräckligt bra överallt. De skillnader som finns mellan skolorna är coacher, som kan vara mer eller mindre bra samt lagsammanhållningen. Det finns coacher som är bra på att samarbeta med hemmanätverket och som lyssnar till spelarna. Alla säger att de gör det, men erfarenheten säger något annat. Därför bör man säkerställa detta genom att prata med spelare som tidigare gått på skolan. Många coacher är enbart coacher och inte tränare. Då finns det små möjligheter att få golfteknisk hjälp. Även om spelare byts ut är lagsammanhållning troligen något bestående. En coach skapar lagandan och sammanhållningen eller bristen på den. Därför bör den vara varaktig över tid. Vid besök bör man se till att få träffa spelarna för att känna av stämningen. Det kan vara en fördel att komma till ett lag med flera europeiska tjejer. Då är man flera som är i samma situation och troligen flera med samma typer av mål.

Hur laget är rankat bör vara av mindre betydelse då det inte påverkar spelarens långsiktiga utveckling. Visst är det kul att vinna tävlingar med laget, men att bli en bättre golfspelare själv bör vara viktigare.

Det börjar med två utbildningsdagar för elever och tränare. Temat är spelstrategi. Torsten Hansson, coach för flera av de bästa svenska tourspelarna, har ett föredrag som bland annat tar upp vikten av förberedelser. Walle Danevid, förbundskapten, berättar om landslagens förberedelser inför mästerskap. Och undertecknad, Fredrik Wetterstrand, har ett föredrag om spelförståelse och strategi baserat på statistik.

Under dag 2 har de ca 100 eleverna inspelsrunda. Men ingen vanlig inspelsrunda. Målsättningen är att lyfta upp noggrannheten några nivåer jämfört med hur de brukar göra och ta hänsyn till de faktorer som tagits upp under föreläsningarna dagen innan. I vårt lag lägger vi fokus på:

- Hitta en exakt spellinje från tee. Det ska vara glasklart vad man ska sikta på. Fotografera från tee och gå igenom bilderna kvällen innan. Repetera det exakta målet från varje tee, för att undvika tvekan under spelet.
- Vilka lägen runt greenen är det svårt eller omöjligt att göra par ifrån?
- Hur långt studsar bollarna på greenen vid inspelet? Mycket backspin eller rull?
- Lägg mycket mer fokus på närspel än på långa slag. En inspelsrunda görs för att ta bra beslut, inte för att trimma svingen.

Vi tränare fick förmånen att beskåda en närspels-clinic med Adam Mednick. Det före detta ET-vinnaren berättade om sina tankar kring närspel och visade en mängd olika typer av slag.

Dag 3 och 4 spelades tävlingen, GG Open. Som coach är det mycket givande att få se spelarna in action. Inte minst med tanke på de tydliga spelplaner som lags upp. Var spelplanen bra? Hade någon information missats? Kunde man tjänat slag om man förberett sig på något annat sätt? Och inte minst - följdes spelplanerna?

Jag var mycket nöjd med det jag såg. Halmstadspelarna spelade enligt plan, vilket visade sig räcka långt. Efter de inledande foresome- och bästbollsrundorna låg vi 3:a. Följaktligen fick vi gå i ledarboll i singelspelet. I den mycket jämna tävlingen slutade vi till sist 7:a vilket var vår bästa placering hittills. Om spelarna kan fortsätta att följa sina träningsplaner och göra lika bra inspelsrundor även framöver har de en fin säsong att se fram emot.

Material

Avståndskikare och måttband. Ett område där man kan slå slag mellan 30 och 90 meter, utan att det finns några avståndsmarkeringar. Marken bör ta emot bollen ungefär som på en green, dvs kort studs.

Ladda ner scorekort här.

Tillvägagångssätt

Övningen/testet består av 8 olika grenar. Alla slag slås mellan 40 och 90 meter. Slag som hamnar utanför det området leder till att spelaren blir diskvalificerad från den grenen. Alla slag slås utan några referenser som visar avstånd, dvs “rakt ut i luften”, t ex mot en fairway. Ta alltid bort föregående spelares boll innan nästa spelare ska slå. Berätta inga resultat förrän alla är klara med grenen i fråga.

Vinnare av gren får 3 poäng, 2:an får 2 poäng, 3:an får 1 poäng

Gren 1: Efter slaget berättar/gissar spelaren hur långt slaget var. Den verkliga längden mäts med laser. Bäst gissning vinner.

Gren 2: Slå en boll ett valfritt avstånd mellan 40 – 70 meter i en viss riktning. När bollen fortfarande är på väg upp i luften vänder sig spelaren om, så att han/hon inte ser carryn. Därefter berättar/gissar man hur långt slaget var. Bäst gissning vinner.

Ovanstående grenar har till syfte att träna eller testa spelarens känsla för avstånd i meter och inte bara att slå på touch.

Gren 3: Slå tre wedgar valfritt avstånd mellan 40 – 70 meter i motvind. Målet är att slå alla bollar exakt lika långt. Den som har det minsta avståndet mellan sitt kortaste och längsta slag vinner grenen.

Syftet med gren tre är dels tekniskt. Den spelare som inte kan slå en boll ett visst avstånd när man nyss har slagit en boll det avståndet har kanske problem att träffa bollen likadant varje gång av tekniska skäl eller svårighet att behålla tempot i rörelsen från slag till slag. Dels får man stor press på sig på den sista bollen när man lyckats bra med de två första.

Gren 4: Slå en boll 63 meter. Den som är närmast 63 meter vinner grenen.

Syftet är att testa spelarens förmåga att slå en boll ett visst avstånd utan att se målet.

Gren 5: Slå en boll så nära 60 meter du kan, men inte längre. Slå därefter kortare och kortare tills du kommer ner till 30 meter. Målet är att få in så många bollar som möjligt i detta målområde. När man slår en boll som hamnar utanför målområdet (30-60 meter) eller en boll som är längre än föregående är övningen slut. Flest bollar i målområdet vinner grenen. I denna gren kan man markera upp 30 resp 60 meter om man tycker det är bättre.

Syftet är att testa spelarens finprecision samt plocka fram defensiva eller offensiva egenskaper.

Gren 6: Samma som övning 3 men i medvind.

Syftet är detsamma som i övning 3, men också att visa hur mycket svårare det är att ha bra precision i medvind.

Gren 7: Slå så nära 60 m som möjligt men inte längre. Alla som slår längre än 60 meter och den som slår det kortaste slaget åker ut. Spela tills bara en spelare återstår (shoot-out).

Förutom det intressanta tävlingsmomentet i shoot-out är syftet att testa spelarens förmåga att våga gå för en flagga som sitter längs bak på greenen och det finns ett hinder bakom.

Gren 8: Slå så nära 30 m som möjligt, men inte kortare. Alla som slår kortare än 30 meter och den som slår det längsta slaget åker ut. Spela tills bara en spelare återstår. Om man vill kan man låta alla, förutom den som slår titta bort, och därefter ta bort den slagna bollen, så att man inte kan gå på varandras resultat.

Förutom det intressanta tävlingsmomentet i shoot-out är syftet att testa spelarens förmåga att våga gå för en flagga som sitter kort på greenen och precis bakom ett hinder.

Efterarbete

Det finns många intressanta diskussioner att ta efter en sån här tävling, t ex:
- Värdet av att kunna spela mot avstånd istället för på synintryck och touch.
- Spela offensivt eller defensivt
- Hur bra koll har jag på mina slaglängder? Många gratis-birdies om man är bra här. Om man vill göra birdie duger det inte att slå 67 m när det är 63 till flaggan.
- Match-momentet i de sista grenarna, att spela på andra resultat eller spela sitt eget spel.