Att olika spelare förbereder sig på olika sätt inför tävling råder det knappast några tvivel om. Att spelare på olika nivåer, t ex motionsspelare jämfört med elitspelare, har olika rutiner inför tävlingar är inte heller särskilt svårt att se. Men vad skiljer elitspelare på olika nivåer åt när det gäller förberedelser inför tävling? Den frågan var jag intresserad av när jag studerade två olika kategorier elitspelares beteende före tävling.

Den ena kategorin spelare studerades i samband med Scandinavian Masters i Barsebäck. Enbart spelare som var rankade bland de 100 bästa i världen observerades. Den andra kategorin spelare studerades i samband med seriespel, division 2, herrar. Här har i stort sett alla spelare handicap under 4. De bÃ¥da kategorierna spelare studerades som grupper, sÃ¥ att generella mönster i förberedelserna noterades, medan enstaka spelares unika förberedelser ignorerades. Det intressanta för studien var alltsÃ¥ sÃ¥dant som gällde ‘nästan’ samtliga i respektive grupp och som skiljde dem frÃ¥n den andra gruppen. Observationerna genomfördes pÃ¥ övningsomrÃ¥dena; driving range, putting green och pitch/chip green.

Den första iakttagelsen var att världselitspelarna började sina förberedelser tidigare. Samtliga observerade spelare i denna grupp började slå bollar/puttar minst en timme före start. Nästan ingen div-2 spelare hade börjat när en timme återstod till start. Div-2 spelarna var mer noggranna med fysisk uppvärmning, ex streching/töjningar, än spelarna i världseliten. Möjligtvis kan de sistnämnda ha värmt upp på någon plats publiken inte kunde se (klubbhus, hotell), men ytterst få av dem genomförde några strechövningar på driving rangen. Om de redan var fysiskt uppvärmda innan de började slå bollar hade de förhållandevis ännu längre förberedelser än div-2 spelarna inför tävlingen.

Spelarna i världeliten slog fler olika typer av slag än div-2 spelarna. Nästan alla slog såväl bunkerslag som korta pitchar före tävlingen, vilket var ganska ovanligt i div-2 spelarens förberedelser. Världselitspelarna slog dessutom dessa pitchar och bunkerslag mot flera olika mål och från flera olika lägen än de få div-2 spelare som trots allt slog den typen av slag.

På putting green verkade fler världselitspelare analysera sin puttning än vad som var fallet hos div-2 spelarna. De tillbringade dessutom längre tid än div-2 spelarna på putting green.

På driving rangen var den stora skillnaden att spelarna i världseliten slog klart större andel slag med drivern och något fler slag med wedgarna. Div-2 spelarna slog störren andel långa- och mellanjärn.

Världselitspelarna gav intryck av att vara betydligt mer koncentrerade på varje slag, oavsett av vilken typ av slag det var. Störst skillnad var på putting green och på driving rangen, där många div-2 spelare verkade slå bollar bara för att det är något man ska göra. På pitch/chip-greenen gav även de bästa spelarna intrycket av att mest stå och leka.

Sammanfattningsvis:
- Spelarna i världseliten tog längre tid på sig inför tävlingen
- Spelarna i världseliten slog flera olika typer av slag inför tävlingen
- Div-2 spelarna var mer noggranna med fysisk uppvärmning.
- Spelarna i världseliten slog fler drivar och wedgar på driving rangen inför tävlingen.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Personligen tror jag att det i stor utsträckning handlar om insikt. Spelarna i världseliten har insett vad som är viktigt i golf och vilka delar de kan tjäna slag på. Det håller inte att påbörja en runda utan att vara ordentligt förberedd och riktigt förberedd är man inte om man inte har slagit alla typer av slag. Då räcker inte 45 minuters förberedelser. Det håller inte att gå ut på hål 1 och fortfarande känna sig lite stel i kroppen. Ett förlorat slag på hål 1 är ett förlorat slag för resten av tävlingen.

Alla slag i golf är inte lika viktiga. Utan tvekan är drivern en viktig klubba. Inte för att man gör birdies med drivern, men för att en dålig drive kan leda till många tappade slag eller pliktslag. Att hitta rätt fart på greenerna är oerhört avgörande för att undvika allt för många puttar och dåliga chippar. De korta inspelen till green, dvs pitchar, chippar och bunkerslag, avgör också i stor utsträckning hur många puttar man kommer att få och har mycket stor inverkan på slutscoren. Allt detta har proffsen insett och därför förbereder sig extra mycket på just dessa slag. På driving rangen kunde man se flera spelare i världseliten använda över hälften av sina bollar till att slå drivar.

Av div-2 spelarna var det långa- och mellanjärn som användes mest på rangen. Dessa klubbor har inte alls lika stor inverkan på slutscoren som t ex drivern och wedgarna. De flesta div-2 spelarna hoppade dessutom över att träna bunkerslag och pitchar inför rundan, vilket knappast kan sägas vara en optimal förberedelse. För visst måste det vara lättare att slå ett bra bunkerslag på hål 1 om man tränat det just innan man gått ut?

av Fredrik Wetterstrand