Varför leder slumpmässig träning till större inlärning?

Varför leder slumpmässig träning till större inlärning? (10 Aug. 2008 )

Här är den andra artikeln i serien om effektiv träning. Du får förklaringen till varför slumpmässig träning är bättre än strukturerad. Kort sagt, en artikel för dig som är bättre på driving rangen än på banan. Men läs artikeln “Det är väl bara att nöta på!, eller?” först.

Att slumpmässig träning leder till större inlärning än vad strukturerad träning gör bör det inte vara någon tvekan om. Ett stort antal väl kontrollerade experiment och ett stort antal studier i mer verklighetsnära situationer visar detta, såväl i idrottssammanhang som i andra sammanhang. När det nu är på det sättet är det givetvis intressant att fundera över varför det är så.

Till att börja med innebär den strukturerade träningen att man upprepar samma sak vid på varandra följande försök. Redan efter ett litet antal sådana försök blir rörelsen mer eller mindre automatiserad. Den utförs på ett robotliknande sätt utan närmare eftertanke. Man behöver alltså inte fundera över hur rörelsen ska utföras för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Snarare utgår man bara från det försök man gjorde innan. Var det tidigare försöket bra, då upprepas det bara i kommande försök. Var det tidigare försöket dåligt, då finjusterar man nästkommande försök för att uppnå en förbättring. Hela tiden jämför man med de försök man redan gjort och utgår från dessa när man ska göra nästa. Tänk dig till exempel att du står och tränar chippar från 10 meter. Den första chippen stannar en meter för kort. När du ska slå nästa chip tänker du bara: ‘nu ska den här chippen gå lite längre än den förra’. I kroppen har du kvar känslan från den förra chippen och du minns hur hårt du slog den. Nu är det bara att slå lite hårdare. Chip nummer två blir lagom lång men hamnar en halvmeter till vänster. Vid chip nummer tre tänker du därför: ’slå den här chippen lika hårt, men lite mer till höger’. Hela tiden utgår du från det försöket du nyss gjort för att genomföra nästa chip så bra som möjligt. Den möjligheten har du aldrig på banan. Där kan du aldrig tänka att: ‘nu ska den här putten bli lite längre’. Längre än vad? Du har ju bara ett försök (om du inte förlorar bollen och måste slå en ny) och därför har du inget tidigare slag att jämföra med. Samtidigt innebär detta upprepande att prestationen snabbt förbättras. Det krävs bara små justeringar vid de inledande försöken för att bollen ska hamna närmare och närmare hålet. Därefter är det bara att göra på samma sätt hela tiden, som en robot. Man ser att det går bättre och bättre och får en känsla av att man kan. Det känns som att man lärt sig något. Tyvärr är denna känsla falsk eftersom spelet på banan inte kommer att bli ett dugg bättre. På lite sikt har träningspasset varit praktiskt taget meningslöst. Slumpmässig träning, å andra sidan, innebär att varje försök utförs åtskilt från övriga försök att utföra samma uppgift. Det innebär att man inte har samma möjligheter att utgå från de tidigare försöken när man försöker på nytt. Varje enskilt försök kräver att situationen ska analyseras på igen (ex. hur kommer bollen att rulla?). Den rörelse som krävs för att få bollen nära hål måste plockas fram ur långtidsminnet och därefter genomföras. Hjärnan får alltså bearbeta varje enskilt slag på ett mer distinkt sätt och därmed blir försöken mer meningsfulla. Om du tränar chippar enligt ett slumpmässigt schema, t ex blandar chipparna med bunkerslag och puttar, då kommer varje chip att kräva lika mycket planering och förberedelser. Du behöver besluta dig för hur bollen kommer att rulla genom att titta på avstånd och lutningar. Ur minnet behöver du därefter plocka fram den rörelse som skapar en chip som motsvarar det avstånd och de lutningar du tror finns där. Chiprörelsen finns nämligen lagrad i minnet (under förutsättning att du tränat chippar innan). Därefter genomförs chiprörelsen och bollen rullar iväg mot hålet. Om ditt mål är att få bollen så nära hålet som möjligt krävs att den här proceduren genomförs inför varje slag. Jämfört med de förberedelser som genomförs inför en chip under strukturerad träning är det stor skillnad. I detta exempel på ett slumpmässigt träningpass spelas chippar, puttar och bunkerslag omvartannat. Det slås aldrig två likadana slag i rad. Om vi fortsätter att hålla oss till chipparna innebär det dels att det tar en stund mellan varje chip, betydligt längre tid än vid strukturerad träning, dels får kroppen och hjärnan utföra två andra rörelser mellan chipparna. Detta leder till att man hinner glömma hur den föregående chippen kändes och kanske även var bollen hamnade tills nästa chipförsök. Därför krävs en ordentlig analys och förberedelse inför varje chip för att man ska ha möjlighet att få bollen nära hål. Jämfört med de robotliknande förberedelserna i den strukturerade träningen får vi här betydligt mindre prestationsökning under träningspasset. Det går inte alls lika fort att få en bra träffbild med bollarna nära hålet. Däremot vet vi att inlärningen blir desto större, vilket möjliggör bättre prestationer på banan. Det kanske låter som en paradox, men i det här fallet skapar glömskan inlärning. Genom att man hinner glömma de föregående slagen tvingas man att lära sig mer. Givetvis blir det samma effekter på puttningen och bunkerslagen som man slår mellan chipparna.

Lär dig mer! Ämnesorden inlärning, Psykologi, träning, Träningslära leder dig till relaterad läsning!

av Fredrik Wetterstrand