Minns du vad som hände i US Masters 1996? Greg Norman ledde med 8 slag för Nick faldo inför den avslutande rundan. Den till synes betryggande ledningen var dock upphämtad av Faldo redan efter 14 hål på finaldagen. Om du minns detta minns du säkert också att Faldo inte bara lyckades vinna tack vare sitt eget fina spel. Snarare berodde det på att Norman spelade oerhört dåligt. Han nästan kollapsade. Det är lätt att tro att Norman råkade ut för något man med idrottspsykologiska termer brukar beteckna som choking.

Choking innebär att man i en stressfylld situation blir ”blockerad” i tanken, musklerna blir spända och man förorar en stor del av kontrollen över sina rörelser. I en idrott som golf leder detta självfallet till katastrofala konsekvenser, som i Greg Normans fall.

Ur forskningssynpunkt är det förstås intressant att försöka ta reda på vad som ligger bakom sådana reaktioner. Vem råkar ut för choking och när inträffar det? Debbie Crews, en amerikansk idrottspsykolog, bestämde sig för att försöka ta reda på detta genom ett experiment. Tio medelgolfare blev testade på sin puttförmåga under tre olika förhållanden.

I första uppgiften fick de att slå 20 puttar från 1.5 meter och se hur många de kunde sänka. I den andra uppgiften gjorde man samma övning (20 puttar från 1.5 meter), med tillägget att man blev filmad. Personerna fick dessutom reda på att denna film skulle visas på NBC, en stor TV-kanal. Den tredje uppgiften bestod av samma puttövning igen. Förutom att man blev filmad och att det skulle visas på NBC fick spelarna reda på att de skulee få 300 dollar om de lyckades slå sitt resultat från uppgift 1. Men om de å andra sidan presterade sämre än i uppgift 1 skulle du få böta 100 dollar. Alltså, samma uppgift genomfördes tre gånger, men med varierande stressfaktor.

Under försöket mätte forskarna tre olika variabler: (1) spelarna fick själva bedöma sin nervositet; dels innan varje uppgift, dels retrospektivt efter varje uppgift. (2) pulsen mättes under hela försöket. (3) en electroencephalograf (EEG) användes för att mäta hjärnans aktivitet under försöken. Dessa mätningar visade, precis som man kan tro, att alla spelarnas nervositet ökade i och med att pressen på dem ökade. Pulsen blev nästan dubbelt så hög i uppgift 3 som i upgift 1 och aktiviteten i hjärnan ökade likaså för alla spelare.

Om nu deras psykologiska reaktioner var likartade borde förstås deras prestationer också påverkas på likartade sätt. Men så var inte fallet, vilket kan förklara varför choking inträffar. Av de tio försökspersonerna var det nämligen fem som lyckades vinna 300 dollar och fem som inte lyckades (de behövde inte böta 100 dollar). Men om nu alla personer var lika nerövsa - vad är det då som skiljer de som lyckades från de som inte gjorde det? Om Nick Faldo var lika nervös som Greg Norman under US Open 1996 - varför slog Faldo då så mycket bättre slag än honom?

Det verkar inte som att det är mängden nervositet som om avgör vÃ¥ra prestationer. Snarare verkar det som att vÃ¥rat sätt att hantera och processa denna nervositet är avgörande. EEG-mätningar i denna studie visar nämligen att de som misslyckades i uppgift 3 (och kan betraktas som chokers) gjorde merparten av sitt arbete i vänster hjärnhalva. De som därmot lyckades hade samma ökning av aktivitet i hjärnan, men denna aktivitet fördelades över bÃ¥da hjärnhalvorna. Vänster hjärnhalva används bl a till analytiskt tänkande, medvetna processer och detaljtänkande. Höger hjärnhalva aktiveras framför allt när vi sysslar med kreativt tänkande, helhetslösningar och omedvetna processer. Inom golfen aktiveras högersidan t ex när vi visualiserar eller är mÃ¥lfokuserade i vÃ¥rt spel och lÃ¥ter de omedvetna processerna styra vÃ¥r teknik, medan vänstersidan kopplas in när vi analyserar en situation eller är medvetna om tekniska detaljer i svingen; ”hur gör jag?”, ‘’siktar jag rätt?” osv.

Slutsatsen är alltså att de som under press börjar fokusera på sin teknik och som börjar analysera för mycket försämrar sina prestationer, medan de som lyckas vara målfokuserade också kommer att lyckas bibehålla sin prestationsnivå.

Vi kan lära oss en hel del av detta. Till att börja med vet man att man under stress ofta börjar tänka på det sätt man vanligtvis gör under träning. Om träningen oftst består av tekniktankar - då kommer också tankarna under stress att bli teknikinriktade. Om vi därmot använder merparten av vår träning till målfokusering - då kommer sådana tankar upp i den stressfyllda situationen. Alltså, målträningen bör utgöra mer än 50% av din träning om du vill ha förmågan att bibehålla din prestationsnivå i pressade lägen.

När man blir nervös är det väldigt lätt gjort att försöka fÃ¥ kontroll över situationen. Denna kontroll tar man ofta genom att medvetet försöka kontrollera sin teknik. Man hÃ¥ller lite hÃ¥rdare i klubban och förösker strya den genom bollträffen. Denna medvetna kontroll leder, som vi nu vet, till att vänster hjärnhalva blir dominant och följaktligen försämras vÃ¥ra prestationer. Forskarna brukar kalla detta för ”paralysis by analysis”, dvs man blir paralyserad av sina egna tankar.

Ett ytterligare rÃ¥d till dig som golfspelare kan vara att ta ut tydligare mÃ¥l för dina slag. Till exempel om du ska slÃ¥ ett inspel frÃ¥n 40 meter - ha som mÃ¥l att träffa flaggan istället för att sikta pÃ¥ hela greenen. DÃ¥ har du gett tydliga signaler till din kropp sÃ¥ att den mer specifikt vet vad som ska utföras. Om du istället i ett sÃ¥dant läge väljer att fokusera pÃ¥ att göra en perfekt halvsving. DÃ¥ har du samtidigt ökat aktiviteten i vänster hjärnhalva, vilket vi ju nu vet inte är särskilt bra. Av samma anledning är det bättre att tänka: ”nu vill jag slÃ¥ en fade som startar mot vänster fairwaykant och sedan landar mitt i fairway” än att tänka: ”nu ska jag träffa fairway”. Än värre är förstÃ¥s att tänka: ”nu ska jag undvika att slÃ¥ ner bollen i vattnet”. Fundera över den sista meningen. När du tänker den tanken - pÃ¥ vad har du dÃ¥ din uppmärksamhet? PÃ¥ vattnet, eller hur? Vet din hjärna och din kropp dÃ¥ specifikt hur den svingen ska utföras? Nej, knappast.

AlltsÃ¥, ta ut tydliga mÃ¥l. BÃ¥de under träning och under tävling. Det tjänar du pÃ¥ när du kommer till stressfyllda situationer och du kan bli en sÃ¥dan spelare som folk uppfattar som ”bäst när det gäller”.

av Fredrik Wetterstrand